Sjöfartsnytt

Vilken härlig söndag! Vädret vill ju inte riktigt men det får duga. Kallt och blåsigt och sol ibland och regn alldeles plötsligt.

Sovmorgon och frukost och tvättmaskin.

Så långt en ganska vanlig söndag. Det är mors dag förstås men det blev inga större åthävor eftersom barnen är hos sin pappa. Vi lyckades skruva ihop det sista på en duschkabin till tvättstugan, vilket var en rejäl bedrift, med tanke på att instruktionen hade usla bilder, var skriven på norska och ihophäftad i oordning. Ja, den var norsk, helt enkelt. 

På eftermiddagen åkte vi till båten! Det behövde justeras några tampar (heter det så? Jag övar på båtspråket, lite) så att den kunde bli helt klar för säsongens segling.

Jag tar en "sailfie" medan...

Någonting fixas.

Och något annat fixas...

Jag ställde tusen dumma frågor och fick allt möjligt förevisat mig. Spritköket, kompasser, fiffiga fack och hemliga luckor. Jag började genast planera för sommarens båtfärder med fyra barn. I en ganska liten Albin Express. Ni som kan något om båtar fattar.

Fika bör man annars dör man!

Jag är alldeles väldigt kär i den här mannen. Han är också alldeles väldigt meriterad när det kommer till att segling, så jag kommer att lära av den bäste!

När vi bryggseglat färdigt åkte vi hem till mina svärföräldrar och fick en hejdundrande söndagmiddag. Sparris och parmesan till förrätt, en mör och god ugnsbakad kyckling med koriander, sen ost och kex och sist Häägen-Daz "salty caramel" och sambuca. Vi fick också nycklarna till lägenheten i Hyères!! Jag längtar så!

Nu har the sailor gjort kvällste åt oss medan jag har skrivit detta och lyssnat till hans fina sångröst. Ny vecka imorgon. Ha det fint allihop!

Pyssel i raketfart

På jobbet ska det vara personalfest på torsdag, med tema The Roaring Twenties. Iiiih, det ska bli så roligt! Att spöka ut sig i alla fall!

Igår bad jag darling D att ta med mina söner till fotbollsträningen för hans yngsta. Jag behövde en ostörd stund för att göra ett hårsmycke á la 20-tal. Jag har inte gjort någon vidare efterforskning ("research" brukar det kallas för nu för tiden...) utan gick lös på Panduro tidigare i veckan.

Nå, vad tror ni? Räckte fyrtio minuter till att få ihop ett hårsmycke av detta:

Först måtta lite... En bit kartong från en tunnbrödsförpackning fick utgöra stommen. Jag flyttade runt pärlorna tills jag var nöjd (jag hade i och för sig spånat fram detta i huvudet redan i affären men visste inte om det skulle bli bra).

Arrangera fjädrarna för att se hur de skulle kombineras.

Limma fjädrar och klippa till ett brett satinband för att täcka kartongen.

På med pärlorna. Massor med lim. Färdigt! På fyrtio minuter. Nu ska jag bara få fast det på hårbandet på något sätt.

Det roliga är att jag inte tänkte mig för utan gjorde det "spegelvänt". Dvs jag när tänkte vilken sida av huvudet det ska sitta på tänkte jag inte på att jag ser mig själv spegelvänt.

Jag har inte provat det på mig själv än. Tillsvidare får jag inspireras av min kollega som har testat sin outfit lite. (Nej hon har inte en tatuering på armen, det är hennes Instagram-alias. Hon tar grymma yogabilder och är en Gudinna på gymmet. Följ henne för massor av inspiration!)

  

Premiärturen!

I onsdags var det bytesdag, vilket betyder att mina barn kommer hem och att darling D flyttar till sina barn (än så länge). Men vi ville ju visa alla barnen bilen! Alltså hade vi planerat att åka någonstans tillsammans och äta på kvällen. Vi som normalt föredrar hemlagat och att cykla/åka kollektivt skulle nu "fira" med en biltur till pizzerian. Men that's what makes us mänskliga istället för fanatiska.

Vi sammanstrålade hos mig och alla barnen blev förstås alldeles i gasen över mittframsätet! Vi hade redan tänkt ut en strategi med korta stopp för att under kvällen ha roterat alla barn på alla platser och minska risken för sura miner. Första stoppet blev således macken! Andra stoppet själva pizzerian (som är en historia för sig när det gäller att hitta sittplatser till alla och utfodra och balansera viljor. Men alla, både vuxna och barn, gör ett bra jobb med att vara generösa och toleranta mot varandra).  

Tredje stoppet blev "vikingaparken" en lite mer friluftsaktig lekpark. Där kunde barnen förbränna i alla fall en del av middagen. Sista stoppet blev hemma hos mig.

Så här ser bilen ut (broschyr fr Honda. Inte vår boendemiljö i bakgrunden, således). Betydligt kortare än en V70.

Den fantastiska insidan! Vi har stolsraderna "raka", dvs ingen stol är förskjuten. Vi får plats bra.

Även med tre bälteskuddar i rad. Fäller man alla säten blir lastutrymmet bra stort. Det är alltså en liten, smidig och pigg bil med plats för sex personer OCH packning. Så skönt att inte behöva ratta en monstertruck.

Bild från premiärturen!

På macken. Barnen utforskar fönsterhissar, sollucka och lönnfack.

Vi är alla  så nöjda och glada för bilen! 

Vårsol=vårskor=skavsår

Alltid.

Tur att det finns en första-hjälpen-låda på jobbet som man kan plundra.

Vill man vara fin får man lida pin! 

(Skor från Vagabond) 

Tips på solskyddskräm för barn

Det har ju varit kallt och regnigt länge nu men plötsligt idag skiner solen. På dagis (ja, ok, förskolan) skulle de vara ute hela dagen idag. Det var när jag lämnade i parken i morse och konstaterade att solen redan gassade, som årets första solskyddspanik drabbade mig. Tur nog hade jag tid på mig att älga till närmaste Konsum för att inhandla en flaska Änglamarks solkräm. Trodde jag. För det fanns ingen där. Istället tronade allsköns varianter av Niveas solkrämer på hyllan. Och det säger jag er go'vänner, köp ICKE denna smörja! Inte ens "kids"-varianten vill man ha nära sina kids. 

Jag susade vidare men Hittade inget i affären vid nästa tunnelbanestation heller. Men på Coop på Centralen hade de i alla fall den här:

Den har fått grönt ljus på de tre kriterierna  hormonstörande ämnen, allergener och nanopartiklar i ett test som norska Konsumentverket har gjort. Dvs den innehåller INTE sådana ämnen. Även Änglamarks solkräm klarar testet men nu fanns inte den. 

Det blev en vända tillbaka till förskolan och kleta på lite på telningen. Efter denna bedrift behövde både jag och mobilen laddas. Det gjorde vi på enastående café Russin i Fredhäll. Det såg ut så här:

Mackan är deras "lilla" frukostmackan. Den görs för hand medan man väntar. Istället för smör är det olja på. Jag är ingen smörfobiker men caféet är klart mellanösterninfluerat. Chokladen var perfekt och den hårt vispade och kylda gräddklicken räckte hela fikat. Dvs den smälte inte och försvann på trettio sekunder. 

Jag kan verkligen rekommendera café Russin! Kvinnan som driver det är den mest underbara och det är väldigt barnvänligt. Man kan låna böcker (både barn och vuxna) och sitta och läsa medan man fikar och en gång per år ordnar hon barnkalas för alla barn i grannskapet!! 

Cellprov - bara gör't!

Jag fick en kallese till cellprov häromdagen. Det gjorde mig glad för jag fick en för ett år sedan som jag missade. Det var mitt i min flytt och påbörjade varannanveckasliv och husrenovering och lite smårörigt i kommunikationen och relationen med barnens far (det är bra nu, kan jag lugna alla! Få separationener går som smort, vill jag tro). I alla fall försvann kallelsen. Den gäller i ett år vet jag och för ett par månader sedan började jag tänka att jag ville ta det där cellprovet men att tiden snart var ute. Sen är det väl tre år till nästa gång typ. Därför kändes det toppen att jag nu fick en ny chans helt utan ansträngning!

Stockholm och Gotlands landsting erbjuder gratis cellprov till alla kvinnor mellan 23 och 60 år. Är det inte så i hela landet undrar jag?! Att det är olika vård beroende på var man bor, trots att alla betalar "samma" skatt tycker jag är rent hårresande. Givetvis kan man gå till en gynekolog och ta cellprov närsomhelst men genom att skicka kallelser tror jag att betydligt fler kvinnor faktist blir provtagna. Och en massa lidande och död och ledsna anhöriga kan minskas. 

Det roliga var att sköterskan som tog hand om mig frågade "Vet du att det finns ett ställe som heter som ditt efternamn?" Jag svarade lite försiktigt ja, för att höra vad som skulle komma sedan. Jo, hon var från trakten av vårt landställe, som är det jag har tagit namnet från, och hennes farfars bror var uppvuxen och hade bott precis i närheten! Vilket sammanträffande! Hon tyckte det var väldigt roligt. Vilken slump att det blev just hon som jag kom till. Jag har aldrig varit på den mottagningen förut. Lite once in a lifetime på den!

Vi är med bil!!

Wohoo!! Inte alldeles planerat men inte heller oplanerat, fast framförallt otrolig välkommet. Vi har blivit med bil! Och inte vilken bil som helst. En sexsitstig Honda! Ser ni sätet mellan oss, det är FRAM-sätet. Nu får alla våra barn plats i en och samma bil! Den har några år på nacken och har gått sina mil, men vi tror på den! Vilken lycka!

Inspirerande dag!

Den här dagen har verkligen gått i de trevliga fikornas och positiva spiralernas tecken! Kanske finns ett samband där...

Först ut var födelsedagsuppvaktning av mamma. Jag och barnen åt middag hos mamma igår och sov över. I morse väckte vi henne med skönsång, present och frukost på säng. 

Jag skulle iväg på ett frukostseminarium som anordnades av ett kvinnligt nätverk på Grant Thornton. Därför var mamma snäll och lämnade barnen på skola/dagis så att jag skulle hinna dit. Seminariet handlade om "sju karriärsnycklar för kvinnor till toppen". Det hölls av författarna till boken Bortom glastaket och var väldigt intressant. Jag passade på att köpa med mig ett ex!

Med sanslös precision och SL-appen i högsta hugg lyckades jag komma från Grant Thornton på Sveavägen till Långholmens konferens på 26 minuter. Just in time för ett uppstarts- och arbetsmöte för ett verksamhetsutvecklingsprojekt på jobbet. Även det var väldigt givande på många sätt. Arbetsdagen rundades av med ett dignande eftermiddagsfika innan det var dags att hoppa på 4:ans buss för att hämta barnen och åka hem.

Hundra procent bättre dag

Igår var inte en bra dag. Vi är sjuka och jag VAB-ade med båda barnen. Vi glömmer det, bara.

Men idag!! Jag vaknade 6:20 av mig själv och hade egentid i sängen med telefonen. Hemnet och bloggar och DN. Medan barnen snusade bredvid. En timme senare klev jag upp och diskade. Ja, så långt kanske det inte låter som en underbar dag. Men jo, jag gillar att myschla runt i lugn och ro själv på morgonen. Och det blev bara bättre. Barnen vaknade en och en och vid halv nio kom David förbi på väg till båten. Det var sjösättning idag och han ville säga hej och stjäla en kram först. 

När David åkt fixade jag frukost. En helt ohälsosam med rostmackor, marmelad och juice. Men det finns utrymme för sådant eftersom vi äter annat till vardags.  Jag föreslog att vi skulle äta ute och barnen blev eld och lågor! Det var lite kyla i luften så jag dukade upp i "gropen" framför garaget. Ljuvligt var det! Fåglar kvittrade, någon yrvaken fluga surrade till och flera fjärilar vimsade förbi. "Mamma, visst ska det bli härligt med sommarlov?!" sa Melker förväntansfullt. Så här års lever ju fortfarande hoppet om att juli inte regnar bort...

Ett par gamla stolar fr IKEA och rangliga bockar får duga som utemöbler tillsvidare.

Jag är inte själv på min "självis"

Melker var så till sig över frukosten att han plundrade trädgården på blommor och gav till mig som tack!

Barnen började leka och jag tog fram gräsklipparen. När jag avverkat några kvadratmeter kom min närmaste granne stegande. Han och hans fru ville bjuda på fika. Vad trevligt! Jag for in och klädde mig lite mer presentabelt och borstade tänderna och gjorde mig till. En försvinnande snabb timme senare (efter att barnen förflyttat grannens vattenförråd från tunnan vid stupröret till sandlådan) blev det ett litet marathon för att få iväg äldste sonen på kalas. Jag och yngste sonen roade oss med att fara till stan och köpa glasfärg på Panduro.

Väl hemma igen stod det inte länge på förrän David och tjejerna kom på middag. Barnen lekte ute hela tiden, sedan åt vi, och så blev det mer utelek tills de åkte hem till sig igen. Jag längtar verkligen till de kan flytta hit på riktigt!

Melker väntar på att bonussystrarna ska anlända.