lördag 9 maj 2015

Hundra procent bättre dag

Igår var inte en bra dag. Vi är sjuka och jag VAB-ade med båda barnen. Vi glömmer det, bara.

Men idag!! Jag vaknade 6:20 av mig själv och hade egentid i sängen med telefonen. Hemnet och bloggar och DN. Medan barnen snusade bredvid. En timme senare klev jag upp och diskade. Ja, så långt kanske det inte låter som en underbar dag. Men jo, jag gillar att myschla runt i lugn och ro själv på morgonen. Och det blev bara bättre. Barnen vaknade en och en och vid halv nio kom David förbi på väg till båten. Det var sjösättning idag och han ville säga hej och stjäla en kram först. 

När David åkt fixade jag frukost. En helt ohälsosam med rostmackor, marmelad och juice. Men det finns utrymme för sådant eftersom vi äter annat till vardags.  Jag föreslog att vi skulle äta ute och barnen blev eld och lågor! Det var lite kyla i luften så jag dukade upp i "gropen" framför garaget. Ljuvligt var det! Fåglar kvittrade, någon yrvaken fluga surrade till och flera fjärilar vimsade förbi. "Mamma, visst ska det bli härligt med sommarlov?!" sa Melker förväntansfullt. Så här års lever ju fortfarande hoppet om att juli inte regnar bort...
Ett par gamla stolar fr IKEA och rangliga bockar får duga som utemöbler tillsvidare.

Jag är inte själv på min "självis"

Melker var så till sig över frukosten att han plundrade trädgården på blommor och gav till mig som tack!

Barnen började leka och jag tog fram gräsklipparen. När jag avverkat några kvadratmeter kom min närmaste granne stegande. Han och hans fru ville bjuda på fika. Vad trevligt! Jag for in och klädde mig lite mer presentabelt och borstade tänderna och gjorde mig till. En försvinnande snabb timme senare (efter att barnen förflyttat grannens vattenförråd från tunnan vid stupröret till sandlådan) blev det ett litet marathon för att få iväg äldste sonen på kalas. Jag och yngste sonen roade oss med att fara till stan och köpa glasfärg på Panduro.

Väl hemma igen stod det inte länge på förrän David och tjejerna kom på middag. Barnen lekte ute hela tiden, sedan åt vi, och så blev det mer utelek tills de åkte hem till sig igen. Jag längtar verkligen till de kan flytta hit på riktigt!
Melker väntar på att bonussystrarna ska anlända.
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar